Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Men nu var händelsen, att Vendela
ingalunda satt ogenerad: tvärtom var hon helt
besvärad, ty både hade hon sett dynans fall
och tant Rezias blickar, men hon hade
der-jemte fått ett ögonkast af sin man, hvilket
tydligt erinrade henne om hvad han förut sagt:
“Sitt en gång stilla, och gumman skall lägga
bort den retsamma vanan, att vilja se dig ännu
spela kammarjungfru!“
Nu hostade tant Rezia, lutade sig
tillbaka och tycktes söka något.
“Vendela lilla, här är icke rätt!“
“Men se... innan Vendela hann resa sig
låg dynan åter på sin plats ditlagd af Henning.“
“Excuse, min kusin!“ yttrade gumman och
nickade med värdighet åt baronen. “Ehuru
det generar mig att ha domestiker närvarande,
då man sitter så här en famille, finner jag att
jag hädanefter måste ha Sofie inne, emedan
jag icke kan luta mig ned, ifall jag tappar
något eller någonting kommer i olag.“
Vid dessa ord lemnade både Georg och
Elvira sina stolar.
Men tant log mildt och sade med
oändligt len röst: “Det var ej på herrskapets sida
som dynan föll... det var på din, min lilla
Vendela!“
Samma natt fick tant Rezia en svår
nervattack. Och den téserveringen var den sista
som gumman på lång tid hade i sina rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
