Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nog starkt och outplånligt kunnat inprägla
hvarandras drag i minnet, och än flydde de för den
isande köld, som de ingåfvo hvarandra.
Sedan Elviras utflygt till Johannisskäret
hade Fanny föresatt sig att, ifall Georg än en
gång ställde valet i hennes makt, allvarligt
af-slå, likväl då på ett sätt, som ej skulle lemna
honom några sjelfförebråelser, ty belastad med
dem, skulle Georg aldrig kunna bli lycklig,
icke ens med Elvira.
Detta var dock endast ett halft beslut: det
kunde ej mogna förr, än hon fick se hvart
Georg sjelf efter sin återkomst ställde kosan.
Under de tvänne sist förflutna åren hade
Fanny fortfarande besökt enslingen. Och ehuru
han alltid bemötte henne som en varmt älskad
dotter, såg och kände likväl Fanny att den
gamles sinne icke fästade sig vid den
föreställningen, att i full mening kalla henne dotter.
Ja, efter Elviras besök hade han en gång till
och med häntydt på sin önskan att sonens
val måtte stanna vid henne, så vida han kunde
vinna ett sådant parti.
Detta sårade egentligen icke Fanny,
hvil-ken var öfvertygad att fadern hade
bevekelse-grunder, som i hans tanke ovilkorligt förbundo
sonens lycka med Elviras, och det verkade ej
heller afgörande på hennes beslut, hvaruti hon
icke ville låta leda sig af någonting annat än
Georgs verkliga sällhet.
Det var dessa sednare tankar som nu, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
