Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon visste Georg på hemvägen, under de
feberaktiga drömmarne upptogo henne. Hon
genomgick i inbillningen de bref, som hon tid efter
annan erhållit från honom och hvilka hon ej
vågat besvara, emedan hon ej velat gifva
honom ett hopp, som sedan skulle hafva blifvit
bindande för dem bägge.
Plötsligt satte hon sig upp och lyssnade.
Ett doft, besynnerligt buller hördes både
öfver, under och omkring henne.
Hennes hjerta började klappa. Men
slutligen blefvo ljuden för mycket tydliga att hon
skulle kunnat misstaga sig: det var menniskor
som tassade och drogo.
“Det är tjufvar!“ tänkte hon och var i
ögonblicket uppe, men hade knappt hunnit
påkasta kläderna, då dörren öppnades och
hennes far med en blindlykta i handen trädde in.
“Hvad i guds namn är det pappa?“
“Ah, det bör du väl förstå!“
“Nej, min gud,“ svarade Fanny bleknande,
“jag kan aldrig tro att pappa... nej, det vore
verkligen för oförsigtigt, när man besinnar på
hvad fot vi stå med Gran!“
“Foten är bra, ganska bra!“
“Pappa, det går aldrig väl! Hvarför har
icke jag fått veta någonting? Och hvad är det
för slags gods som behöfver förvaringsrummen
både i källarn och på vinden?“
“Jag visste att du skulle trötta ut mig
med invändningar, och derföre ville jag icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
