Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom snart kostymerad i en åtsittande pelsrock,
små skälskinsstöflar jemte en mössa af samma
slag öfver det bortgömda håret.
Då båten lade ut, var misten så stark att
månen, ehuru den skulle lysa, icke kunde
fullgöra sin tjenst. Och det var ännu långtifrån
att stormen sjöng på sista versen.
Under så vådliga omständigheter hade
Fanny aldrig fattat styret. Men döljande sin
oro, svarade hon på Berndts förslag att väcka
Niklas, som kunde sköta roret, att sådant skulle
vara ganska oklokt, då hon visste att Niklas
icke var fullt att lita på. “För er, gossar,“
tilläde hon med intalande röst, “har jag
der-emot fullt förtroende, och jag tycker att ni
också kunde ha det till mig: ni vet ju att det
icke är första gången jag sitter här.“
Berndt och Sven nickade sitt bifall,
hvar-efter de spottade i händerna och upplyfte
årorna.
På stora förde vinds-vågor gungade båten
utåt fjorden. Från längre och närmare håll
rullade bullret af bränningarne. Snart kom
dock en skymt af månen att underlätta den
modiga unga qvinnans bemödanden. Det gick
vildt med farten, men den gick dock utan
olycka.
“Jag ville önska, att man på Vestraön
kunde drömma om vårt besök, så skulle ljus
snart bli tändt och satt i fönstret!“ yttrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
