Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vigt, ‘•upphitta något medel att förmå henne
säga ja!*
“Den som det kunde!“
“Håller hon icke mycket af en så god far?“
“Jo, hon håller visst af mig, min lilla
Fanny, stackare — det gör hon!“
“Då tror jag att vi lätt nog kunna finna
någon utväg att inverka på henne. Om t. ex.
herr Holmer skulle säga (jag ponerar så
bara) ... att herr Holmer visste det
jaktlöjtnanten vore på väg att göra en husvisitation
u just i denna stynd, då hela det dyrbara lagret,
som i natt insmuglades, utan tvifvel blefve
taget i beslag.“
Holmer skakades af en feberrysning från
topp till tå. Gamle Petter Gran hade han
mer än en gång vid husvisitationer fört bakom
ljuset, men herr Ture kunde icke, såsom hela
orten sade, hin onde sjelf narra. Kanske hade
han äfven af mindre troget tjenstfolk köpt
några underrättelser om de hemliga
förvaringsrummen.
“Herr löjtnant,“ sade Holmer, ställande
ifrån sig glaset, “detta var ett styggt skämt —
jag var icke beredd på det!“
“Tag saken lugnt, min bäste patron!
Såsom jag nyss hade äran underrätta, behöfver
den icke bli annat än en supposition. Jag kan
ju icke göra mer än lägga allt i herrskapets
egna händer: mamsell Fannys ja, och jag
reser min väg så fredligt som jag kommit.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
