Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugufemte kapitlet.
Då vi sist lemnade Georg, var han under
inflytelsen af den friska bris, som minnet af
Fanny, framkalladt genom Hennings försorg,
lät spela omkring honom.
Men redan efter några dagar hade vinden
från det hållet (för att låna en vacker
sjöterm) bedarrat, och nu befann sig hans hjerta
i samma bedröfliga tillstånd som en seglare,
hvilken drifver omkring utan både sjö-kort och
kompass.
Veckor hade gått.
Georg hade varit i Torekow, dels för
bestyret med briggen och dels för att öfvervara
ransakningen med de falska fyr-tändarne. Men
dagen efter andra förhöret tog denna sednare
affär ett hastigt slut, åtminstone tills vidare:
Svarte-Jan hade under natten hängt sig i
fängelset och Månsson med drängame brutit sig
ut och flytt. De sednare ertappades väl någon
tid derefter, men alla spaningar efter
Månsson voro förgäfves: han afhördes aldrig mer.
Ledig från göromål, ty med fartyget var
nu emot vintern ingenting vidare att bestyra,
följde Georg sin manande känsla och återvände
oförtöfvadt till Helgenäs.
Här möttes han af ett bref från sin far,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
