Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställde honom, insåg han att han förgäfves
anlitat dem: han kände sig hvarken lugnad
eller tröstad. Han beslöt dock, hvad han
många gånger förut beslutat, att med yttersta
noggrannhet öfverväga om han ej mer kunde bli lika
lycklig med Fanny. Och insåge han klart att
detta icke skulle blifva händelsen, hvilket ville
säga detsamma som att han ej heller kunde
göra henne lycklig, då först skulle han gifva
vika för den mäktiga kraft, som drog honom
till Elvira, och söka öfvervinna hennes köld.
Han kunde hafva sparat sig alla
föresatser, ty han följde ingen enda., Han rycktes
bort från både förnuft och ånger. Han tillbad
Elvira, och hvilket ögonblick hon velat eller
gifvit minsta anledning dertill, skulle han hafva
legat för hennes föttér, tiggt om hennes
kärlek och afsvurit Fanny — ty Fannys bild
förmådde nu icke skydda honom längre än högst
några timmar efter hvarje gång, som baron
Henning framkallat den jemte jaktlöjtnantens,
för att återväcka hans svartsjuka.
Kommendörkaptenen gaf i tysthet akt på
utvecklingen af Georgs känslor. Men såsom
strängt tillgifven hederns fordringar, billigade
han icke hans förhållande, då Georg ännu på
sätt och vis kunde anses såsom bunden vid en
annan. Och helt och hållet lemnande åsido
sina enskilta önskningar, bröt han en dag isen,
sedan han förgäfves väntat att Georg skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
