Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos den qvinna, han älskar. Dertill talade hon
ofta med honom om Fanny, frågade om han
ej skrifvit och förmanade honom vid hvarje
undflykt att åtminstone icke låta nästa postdag
gå förlorad.
Men postdag efter postdag gick, utan att
Georg kunde blifva ense med sig sjelf huru
han borde ställa sig för att ännu göra anspråk
på att kallas hederlig karl eller åtminstone
ega skenet deraf, ty han började verkligen
frukta att han till slut finge se sig om för att
kunna bibehålla ens detta.
“Fördömme mig,“ svor han till en dag,
då han i flera timmar, ehuru förgäfves, sökt
finna ett passande sätt att värdigt bryta med
Fanny, “fördömme mig, vore det icke likså
godt att aldrig lemna sjön! Ty jag har ej väl
satt foten på landbacken, förrän qvinnorna
göra mig tokig... Och ett så olycksaligt hjerta
jag har! O, min ädla Fanny — jag törs ej
resa hem och se dig, ty jag vågar svära på
att jag då blefve lika galen i dig som jag nu
är i Elvira, och sedan tvärtom, ifall jag
återkommer till henne... Och ändå,“ tänkte han
vidare, ’*är det omöjligt att jag ej skulle vara
hederlig karl! Har jag väl ännu bedragit någon
själ? Har jag ej gerna velat taga rocken af
kroppen för att hjelpa en like eller tjena en
kamrat? Jo, jo ... Men rör det fruntimmer,
då är jag förlorad.“
När emellertid inga resonemanger tillfreds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
