Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var för mycket, för hårdt, för
omöjligt att nthärda. “Hon är missnöjd med mig
... Fröken Elvira!“
“Kapten Letsler — jag ... jag vet ej..
jag tror att jag icke rätt hörde föremålet för
resan? En pligt...“
“Min heder ...“ stammade Georg.
“Ja, riktigt, och kapten Letsler gör väl i
att någon gång tänka på den! Vi få ej mera
se herr kapten på Helgenäs?“
“Nej, hvad skulle jag göra här? Huru
skulle jag drista att komma hit, ifall... ifall
Fanny vill taga mig till godo? Om hon anser
sig böra och kunna tillgifva mig, då kommer
jag icke mer till Helgenäs—jag vill då på
många år icke ens återvända till Sverge.“
“Och kapten Letslers hustru?“
“Hon,“ svarade Georg, med osäker röst,
“min hustru, om hon det blir, följer mig!“
Åter flöt blodet i stormiga vågor genom
Elviras ådror. Hennes sjelfbeherrskning
utstod nu ett förfärande prof, men en tanke
tillbaka på den stund, som för tvänne år sedan
egt rum mellan henne och Georg, färgade
hennes kind med förtrytelsens rodnad. Hon
steg upp, påtvingade sina läppar ett leende
och gick med stadiga steg ut och uppför
trappan till sitt rum.
Dit inkommen, nedsjönk hon på första
stol, förvandlad från en lugn, stolt skönhet
till en med svartsjuka, sorg och förtviflan
En&hnyen, II. 1 *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
