Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i döden .... Och hvarföre, hvarmed har hon
förtjent detta? Har icke också jag älskat
honom — jo, och dubbelt, tjugudubbelt mot
hvad hon förmått! Och det är jag, som
sedan jag otaliga. gånger kunnat kasta honom
för mina fotter, om jag ej velat drifva segern
till det yttersta, nu ser mig lemnad, ser mig
tvungen att gifva vika.... Men hvarifrån har
det så hastigt kommit? Ej från honom sjelf.
. .. Skulle Henning ...“
Här hämmades Elviras orediga
föreställningar: det gick i trappan. Fortare än
blixten var hon vid dörren och sköt för regeln.
Det knackade.
Elvira svarade ej. Hon stod med armen
stödd mot dörrposten i lyssnande ställning: hon
kunde knappt mera andas och var nära att
skrika till, för att få den luft hon saknade.
“Det är jag, mitt barn!“ yttrade
kommendörkaptenen utanföre.
“Ursäkta, pappa—jag har litet för mig!“
svarade hon och bemödade sig, ehuru alldeles
förgäfves, att gifva säkerhet åt sin röst.
“Bry dig ej om det du., släpp mig in!“
“Om en halftimma, pappa! Jag ... jag ..
... Var så god, pappa, och gå ned litet: jag
mår ej riktigt väl.. jag, jag .. - rätt straxt. .
Rösten hördes allt mer ojemn.
Det blef nu fullkomligt tyst. Och då
efter några ögonblick dörren ännu icke
upplåstes, klappade fadern åter på. “Öppna barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
