Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan tét blifvit borttaget, kunde han
icke emotstå frestelsen att sätta sig bredvid
henne i soffan, och då — hvad upptäcker ej
en älskares blick — fann han tydligt att de
skära rosorna voro anbragta genom konst och
att grunden, på hvilken de hvilade, var livit
som snö.
Hvad intryck en sådan upptäckt skulle
göra på Georg, fattas lätt. Han förstod nu
hur hon ansträngde och hade ansträngt sig
för att dölja en kärlek, som aldrig en minut
hade slocknat, och bevekelsegrundeu till detta
handlingssätt, då hon redan länge måste hafva
insett hans svaghet, framstod för Georg i ett
ljus, som — vi nödgas tillstå det — icke kom
sanningen närmast.
Det gick omkring med hans hufvud. Han
tyckte att de voro ensamma, han böjde sig
djupt ned och lutade i förvirringen hufvudet
mot hennes arm. Med en hastig rörelse drog
hon den tillbaka... bindeln var rubbad, och
ett par blod-droppar ilade nedåt handen.
Georg såg dem. Åter en upplysning!
Hans öga sökte Elviras och fann det. Det
var en lång, lidelsefull brännande blick.
“Elvira ... o, Elvira!“
“Gå, gå — vi äro skilda!“ hviskade hon.
Georg störtade ut och upp på sin kammare.
“Min själ, mitt lif måste tillhöra henne! Så
som hon älskar kan aldrig Fanny älska... Vi
äro helt säkert redan genom andra band för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
