Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
middag. Och så noga man än sökte iakttaga
all likgiltighet, förstod likväl Georg att något
var å färde, och föreställningar af de mest
oroande slag hemsökte honom stundligen.
Han tillbragte en del af aftonen med att
inpacka sina saker, men som han hvarje minut
skulle afbryta sig med att se på klockan om
tiden ännu lede till tédags, gick det icke
särdeles fort.
Slutligen inträdde betjenten med den
otåligt afvaktade kallelsen.
“Nu, nu,“ tänkte Georg, “afgöres det! Är
hon icke heller nu inne, då är hon sjuk — sjuk
för min skull, och får mig någon menniska då
att resa ur fläcken, så lär det ej ske utan
tvångsmedel!“
Han inträdde i salongen och hade svårt
att återhålla ett glädjerop, då han fick se
Elvira sitta i soffan med leende läppar och frisk
rodnad på kinden.
Hon hade således icke varit sjuk: hon hade
blott försmått att se honom under den korta
tid, som ännu var dem öfrig!
Men Georg försmådde icke att se henne:
hans blickar kunde knappt en sekund lösslita
sig från hennes ansigte^ och med undran gaf
han då akt på den omständigheten, att blodet,
som annars så snabbt vexlade på hennes
kinder, var liksom fastväxt i den fina blomman
på hvardera kinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
