Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärde att de skulle visa honom den väg, han
hade att gå.
“Baron Wilhelm Bernhard von U. är
längesedan död för verlden. Tvänne tiotal af år
betäcka med glömska hans namn — o, betäckte
de äfven hans stoft!
Som han icke efterlemnade några
arfvin-gar till sitt namn, öfvergick hans gamla
stamsäte Helgenäs till hans kusin baron Arnold
von U., medan Bernhard Letsler, den irrande
-flyktingen, den biltoge mannen, efter att under
långa år hafva jagats än hit och än dit,
slutligen med hustru och barn fann en fristad på
den naknaste af skärgårdens klippor, det
fattiga Johannisskäret.... “
(Georg flög upp. “Jag anade ju detta —
således skulle Helgenäs egentligen ... O, min
far, min far!“ Han sjönk åter ned, och det
åtgick några minuter, innan han var i stånd
att med samlade tankar försätta:)
“Det var en tid — då äfven jag var
lycklig och utan skuld.... Saliga, himmelska tid,
jag vet att du funnits! Men jag vet också
något annat: du skall aldrig, aldrig återkomma
för den af sitt eget samvete bannlyste.
Äfven jag jagade en gång efter lifvets
vanliga fröjder och fann dem öfverallt, ty ett
ungt, friskt sinne söker ej förgäfves glädjen:
den kommer sjelfmant liksom längre fram sor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
