Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen och lidandet. Då, när de onda dagarne
inträda, byter äfven sinnet om drägt: allt
ombytes. Middagens hetta bränner bort det fina
doft, som i ynglingens morgonrodnad ligger
utbredt öfver hans själ: friden vänder sig till
ofrid, lugnet till storm, känslans milda värme
till eld och brand.
I arf efter en vördad och djupt saknad
farbroder kom Helgenäs i min hand, och jag
älskade det gamla herresätet med en värma
liksom det egt en själ, hvarmed det kunde
älska mig tillbaka.
Och egde det icke en sådan själ i den
trogne Ignelius, som blifvit född och uppfostrad
på egendomen och jemte
förvaltarebefattningen efter sin far också ärft dennes kärlek till
familjen och familjgodset! Denne förträfflige
man älskade mig med en styrka, en trohet,
som aldrig förnekade sig.
O, mitt Helgenäs, min gamle Ignelius, jag
ville se er än en gång här i lifvet! Men jag
skall se blott denna klippa, dessa brottande
vågor.
Men finnes det ej också andra föremål,
som jag hör och ser omkring mig! Hvem
sväf-var oupphörligt för mina ögon — är det ej
hon? Jo, det är min Nicoline .... Hur detta
namn aggar mig, hur det gisslar mitt hjerta!
Jag gjorde henne icke lycklig, aldrig lycklig:
hon ville blott af medlidande för mig synas
så... Men var då jag lycklig? Jag var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
