Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott, så länge jag i hennes leende, i hennes
kärleksfulla blickar dränkte sorg och
samvets-qval.
0, Nicoline, nu ser du mig utan täckelse,
ser hvad jag gjort, hvad jag uppoffrat för att
få ega dig! Du anade intet, men nu, då allt
är dig klart, vänder du dig kanske bort ifrån
mig? Gör icke det! Englar kunna ju förlåta —
vänd dig ej bort: på mina knän tigger jag dig
om förbarmande!
Huru vildt här stormar utanför
Johannis-skäret! Inom stormar det än värre. 0, om
jag vågade kasta den ena stormen i den andra!
Men nej, en sådan vällust är ej för mig: jag
måste lefva, för att droppe efter droppe svälja
den bittra lifssaften, tills flaskan blir tom ...
Mitt hufvud är icke bra! Jag ville ju föreställa
mig att jag egde ett slags lugn: jag skulle ju
uppsätta dessa rader åt Georg — åt Nicolines
son........
Jag älskade Helgenäs. Denna fläck, så
skön på den ödsliga stranden, var min verld,
och hvarje gång jag återvände från någon resa,
lofvade jag mig sjelf att icke så snart lemna
den, ty ingenstäds erfor jag den sanna glädje
och trefnad, som jag njöt i hemmet.
Det första ungdomsruset ansåg jag vara
öfver. Ehuru ännu icke tjuguett år, mognade
jag redan, såsom jag trodde, till en lugn och
kraftfull man.
Ack, huru helt annorlunda blef det ej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
