Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällskap, för att öfvervinna den lilla motighet,
hvilken jag, såsom hon i sitt rena sinne trodde,
hade fattat emot henne för det hon beröfvat
mig största rummet i Richards hjerta. Jag
lät henne tro så. Ty min själ kände en
af-grunds-salighet, då hon med det oskyldigaste
koketteri sökte fästa min uppmärksamhet och
mer än en gång på lekfullt trots sade till sin
make: “Så fjär Wilhelm är mot mig, skall
du få se, Richard, att jag ändå till sluts
sticker ut dig!“
Dit kom det dock aldrig.
Ju mer brottslig och svartsjuk jag kände
mig mot Richard, desto högre älskade jag
honom. Detta var besynnerligt! Det tycktes
mig liksom endast hans närvaro kunde skydda
mig mot min ovärdiga svaghet.
Tvänne månader lefde jag i denna
skärseld. Hvarje ny dag skänkte min lidelse något
lyckligt ögonblick, men lät tillika min bättre
känsla erfara hela den bäfvan, som härflyter
af brottsliga intryck. Slutligen manade jag
återstoden af min kraft till värn mot frestaren,
och segern vans.
Jag beslöt att återvända till Helgenäs.
En afton sutto vi alla tre tillsammans
såsom vanligt, då dagens göromål voro förbi.
Leopoldine hade nyss slutat tébestyret
och förklarade med sin vanliga skalkaktighet,
att vi nu måste hitta på något att roa henne
med: hon ville höra något nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
