Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Något sådant skall jag genast berätta
dig!“ inföll Richard. “Det fins en viss liten
nygift fru, om hvilken det heter, att hon helt
och hållet glömt den häfdvunna satsen att,
om fästmannen söke roa sin fästmö, hustrun
deremot bör söka roa sin man.“
“Fy, så gammalmodigt.. Wilhelm har
säkert något bättre att omtala?“
“Det är alltsom det tages!“ svarade jag
i tonen af det tvungna skämt, som jag ofta
nödgades anlita. “Jag reser hem till Sverge
inom några dagar.“
Nu byttes glädtigheten i allvar. Richard
släppte sin hustrus hand, hvilken för att
bestraffa hans odygdiga yttrande förirrat sig i
hans lockar, och Leopoldine gaf mig en blick
af den mest uttrycksfulla förundran.
“Är det sanning?“ frågade bägge på en
gång.
Jag försäkrade att ett bref från Ignelius
kallade mig hem till Helgenäs, der en mängd
göromål ovilkorligen fordrade min närvaro,
och jag framtvingade några ord om min
ledsnad att skiljas vid vänner så kära för mitt
hjerta. Men utan tvifvel lät denna förklaring
skrufvad, ty Richard betraktade mig med
förvåning.
Denna blick gaf mig likväl förmåga att
till det yttre dämpa hvarje uppbrusning. Jag
lyckades antaga ett sådant sken af hjertlighet
och värma, att det söfde Richards oro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
