Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopoldine sade nästan ingenting. Hon
syntes snarare vara stött än ledsen.
Och utan att hon i min själ kastat ens
den minsta blick, som kunnat upplysa henne
om det egentliga skälet för min afresa,
lem-nade jag Sorgenfri — o, det var ett grymt
gyckel att detta lilla ställe bar ett sådant namn
— och jag vann först en skymt af frid, då jag
åter befann mig inom Helgenäs’ gamla murar.
Nu, kände jag den lycka, som ligger i
medvetandet att hafva uppfyllt en svår pligt,
att hafva öfvervunnit sig sjelf. Och i
stoltheten öfver denna min seger, om hvars
storhet jag icke misstog mig, lofvade jag heligt i
mitt sinne att ej återse Leopoldine, förrän
hennes bild bleknat i mitt minne och dött i
mitt hjerta.
Jag kastade mig in i den mest
ansträngande verksamhet. Medlet var döfvande, men
ej botande. Och detta kunde ej heller bli
händelsen, då Richards bref, uppfyllda af
skildringar öfver deras allt mer stadgade lycka,
gång efter gång uppryckte de föresatser, som
förnuftet och en fast vilja hade framkallat.
Slutligen tillgrep jag ett mera afgörande
steg: jag begaf mig på utrikes resor, och
genom den oupphörliga omvexlingen af orter
utestängde jag för Richard möjligheten att
tillsända mig bref. Å min sida skref jag ej
heller ofta, och under hvarjehanda uppdiktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
