Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Min bästa Leopoldine, jag återkommer
emellertid samma menniska som jag reste!“
“Så mycket bättre! O, hvad Richard skall
bli glad — olyckligtvis är han nu borta. ..
Men i stället får jag här presentera och till
din farbroderliga bevågenhet rekommendera
en liten arftagerska till Sorgenfri!“ Leopoldine
upplyfte den lilla och räckte mig henne med
en åtbörd af sällhet och stolt glädje.
Skakad af en sönderslitande känsla, tryckte jag
barnet så hårdt intill mitt bröst att det
gråtande skilde sina små armar från min hals,
der modern lagt dem.
“Jag ser,“ sade hon skämtande, *‘att du
blir mycket faderlig... Men låt oss nu gå in,
min gode Wilhelm! I afton har jag mer än
någonsin rättighet att begära det du skallroa
mig — du har ju skrifvit så sällan.“
“Jag har sparat mina berättelser, ty jag
anade att du icke upphört med dina små
anspråk på att bli road.“
“Upphört? Ack, Richard kan förtälja dig
att mina pretentioner tvärtom stegrats! Men
å propos, tror du“ — här antogo hennes
anletsdrag en förtjusande blandning af tankfullt
allvar och rörande enkelhet — “tror du att
de äkta männen icke mer älska den glada och
lefnadsfriska kärleken, än den högtidliga och
för mycket allvarliga.“
“Jag tror att den ständigt leende kärleken
längre fängslar mannen än någon annan. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
