Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dereinot tror jag att en qvinna, som älskar på
det sättet., ej är mäktig af den djupaste känslan.“
Jag vet icke om detta verkligen var min
fulla tanke: åtminstone hade aldrig förut
en sådan fallit mig in — jag visste ju huru
obegränsadt Leopoldine älskade sin make.
Och jag tror att jag ville reta henne, att jag
ville inbilla henne det jag icke kände mig så
öfvertygad härom som jag i grunden var. Det
var en elak ingifvelse ...
En stunds tystnad hade inträdt. Då jag
åter såg upp, rodnade jag. I den långa
fransen af Leopoldines ögonlock hängde en tår —
o, hvad den tåren brände på mitt hjerta, och
hennes ord sedan, då hon med den mildaste
englagodhet svarade: “Hvad jag är ledsen att
höra dig tala så! Men jag tackar Gud att
Richard icke hört dig. Jag vet att ett ord af
den ene vännen, kanske ofta meningslöst
ut-kastadt, kan bära bitter frukt hos den andre.
Dock: Richard är alltför öfvertygad om att
allvar kan bo under en glädtig yta att han
kunde känna sig träffad af hvad du yttrat.
Men, Wilhelm, det skulle såra honom såsom
yttradt af hans bäste vän om den qvinna,
hvilken ännu.i hans ögon är hvad hon var,
då han bjöd henne sitt hjerta.“
“Förlåt, Leopoldine!“ Och jag förde
hennes hand till mina läppar med en häftighet,
som hon tillskref ångern öfver mina
obetänksamma ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
