Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon har väl aldrig varit mig bevågen, men nu
blir hon verkligen svår!“
Hos mig började nu ett ljus uppgå. Ehuru
jag icke påminde mig något enda tillfälle, då
jag i Henrikas närvaro försummat den stränga
vakten öfver mina känslor och anletsdrag, kunde
likväl hennes tvetydliga anspelning knappt tagas
på mer än ett sätt. Jag darrade, jag kände
att jag var blek, jag låtsade mig icke hafva
hört Leopoldines yttrande.
“Jag ser,“ återtog hon, “att du är lika
upprörd som Richard. Men tänk icke på den
stackars tokan! Hon vill väl skada mig — men
hos hvem skulle det lyckas?“
“Den afskyvärda!“ utbrast jag ofrivilligt,
och min ton måtte hafva röjt något mera än
en blott och bar förtrytelse.
“Åh, du är för häftig!“ sade Leopoldine.
“Låt oss glömma alltsammans ... Se här, hvad
tycker du om detta?“ Hon framtog ur
lönrummet i sin sylåda ett litet vackert arbete,
ärnadt till gåfva åt Richard på hans
namnsdag. “Sätt dig här och betrakta det —jag
törs ej lemna det ur händerna: min herr man
kunde komma.“
Jag drog min stol intill hennes, jag lutade
mitt hufvud ned öfver hennes hand och
betraktade icke arbetet, utan endast denna
förtjusande hand med blickar, hvilka hon dock icke
kunde se. Min andedrägt blef allt hetare, och
jag var nära att låta mina läppar vidröra de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
