Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brännande tår, hvilken ej kom från hennes
eget öga. När hon då frågade, besvor han
henne att aldrig för honom hafva några
hemligheter.
Den arma Leopoldine, som icke egde
någon hemlighet, sårades slutligen, men teg, ty
hon hade ingenting att förråda.
Under tiden iakttog Henrika en
beundransvärd slughet. Hon inlade i sitt sätt mot
Richard den högsta grannlagenhet jemte ett
tyst medlidande. Mot mig visade hon oförtäckt
sitt hat och en så eländig svartsjuka, att jag
än mer ryste för den punkt, hvarpå vi alla
stodo. Mot Leopoldine åter hade hon
betydligt förändrat väsende: numera var det ett
slags ädelsinnadt nedlåtande, som undvek att
såra en varelse, hvilken borde hafva nog af
egna förebråelser.
Så stod förhållandet, då en afton mot
början af hösten, under det jag satt ensam i
förmaket, Leopoldine hastigt inkom med en hel
hand full af biljetter.
Utbristande i tårar, kastade hon sig i
soffhörnet och sade med stor rörelse: “Har då
hela verlden sammansvurit sig att visa mig en
missaktning, för hvilken jag omöjligt kan finna
någon grund! Se, min gode Wilhelm — du,
som icke föraktar mig, utan ännu är en vän
— se, hvilka kalla och tvunget höfliga afslag
jag fått på mina bjudningar till Richards
namnsdag! Jag hade hoppats att genom en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
