Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillställning, der alla kunde vara glada och
trefliga, återknyta den gamla förtroligheten,
men se här: bland 30, som jag bjudit, är det
knappt 10 som kunna komma... Förstår du
något sådant?“ Hon räckte mig de
afskyvärda papperslapparna.
För att vinna tid, upptog jag den ena
efter den andra. Jag begrep hur djupt alla
dessa små nålstyng måste såra Leopoldines
finkänslighet, och jag rasade af förtviflan: det
var för min, för min skull som den oskyldiga
led!
Mitt hufvud brände, mina pulsar flögo: jag
misströstade att kunna rädda henne. O, min
gud, hvad skulle jag göra? “Fly, fly!“
ropade den manande rösten inom mig, och jag
beslöt att följa den.. Först måste jag dock
tala med Richard: jag ville ej lemna hans hus
som en missdådare.
“Jag besvär dig, Wilhelm,“ badLeopoldine
med sin ljufvaste röst, “att du upplyser mig,
ifall du vet eller ock endast anar, hvad som
kan hafva åstadkommit detta onda!“
Jag teg i oerhörd ångest.
“Ack, jag ser det på din rörelse, Wilhelm,
du vet det ganska väl — och då ingen annan
vill säga mig det, så haf du förbarmande med
mig... Tro mig, jag har styrka att höra allt,
blott jag slipper denna pinande ovisshet!“
“Du skulle* icke hafva styrka dertill,
Leo-poldine!“ sade jag och beslöt våga det farliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
