Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Richard och visat honom grandlösheten af ett
för dig så ärerörigt rykte?“
‘’Leopoldine, du är alltför sträng!“
“Nej, visst icke .. Men hvarför orda om
hvad som iort göras, då vi ha nog att göra
med det närvarande! Vet du, Wilhelm, att
jag, när jag rätt betänker mig, icke vågar såra
Richard genom att taga saken allvarsamt:
såsom skämt låter allt bättre reda sig, ty om
min ädle Richard än för något enda ögonblick
kunnat hafva en flyktig misstanke, har han
dock aldrig haft den på allvar— och det skulle
framdeles smärta honom, om jag behöft ett
rättfärdigande.“
O, hvad hon plågade mig!
t«
Jag ville gå, jag ville skyndsamt foga
anstalt om min afresa.
“Nej, hvart går du, blif qvar!“ bad hon
enträget. “Ensam, är jag blott ensam: vi måste
bägge förtälja Richard denna saga, och du..“
Men här tystnade hon tvärt: hennes blick
skyg-gade häftigt tillbaka från mitt ansigte, hvilket
ej längre uthärdade masken... “Wilhelm!“
Hon sade blott detta enda ord, men i dess
ljud låg ett så sönderslitande uttryck af smärta,
harm och ångest, att jag dervid förlorade den
sista skymten af besinning.
“Leopoldine,“ utbrast jag och sjönk till
hennes fötter, “kan du förakta den, som i tre
år burit din bild i sin själ, utan att med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
