Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stödd mot dess skifva. I den andra höll han
Leopoldines porträtt. På hans ansigte
kämpade förtviflan. Han gret, han tryckte
porträttet häftigt till sina läppar, han höll det åter
långt ifrån sig, och då förvredos hans
anletsdrag i ett så förfärligt qval, att jag dervid
kände dödens kyla isa mina lemmar.
“Han är öfvertygad om hennes otro ! Arma
Leopoldine, skall jag kunna utplåna den svarta
fläck, hvarmed man velat besudla din snöhvita
själ? Skall Richard tro mig? Jag kastade
åter en blick på denna stumma förtviflan. Han
låg nu nedböjd öfver bordet med ansigtet doldt
i handen. Ett tvifvel uppsteg i minsjäl: “En
man så sen som Richard att fatta misstankar
släpper dem nästan aldrig.... Men, huru som
helst, jag måste tala med honom!“
Jag klappade åter, och denna gång så
hårdt att han spratt upp.
Men i detsamma hörde jag lätta steg i
trappan. Jag drog mig hastigt bakom den
dörr, som ledde till korridoren, inom hvilken
mitt rum var beläget, och knappt hade jag
hunnit tillsluta den efter mig, än jag genom
springan såg Leopoldines fina gestalt i den
hvita nattdrägten sväfva fram mot Richards
dörr. Det var hon som nu klappade på.
“Hvem är det?“ frågade Richard.
“Jag, min älskade“! svarade hon med
oskuldens säkra uttryck. “Jag är orolig för det du
ej kommer.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
