Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Och hvarför så?“ yttrade han sträft.
“Gode Richard, släpp mig in!“
Han gläntade på dörren. “Gå och lägg
dig, Leopoldine! I morgon skall du höra
af mig: i natt vill jag vara ensam.“
“O nej, jag besvär dig, jaga mig ej ifrån
dig.. Du har en sorg — dela den med mig!“
Dessa ord tycktes bringa honom nästan i^
raseri. “Gå, olyckliga, ovärdiga!“ utbrast han
häftigt och slog dörren i lås.
Jag trodde mig få se Leopoldine digna
ned vid detta hårda tilltal, men jag hörde henne
i stället med eu röst, som på en gång uttryckte
förolämpad stolthet och hjertslitande sorg, säga:
“Så farväl, Richard — dessa ord skall du
komma att ångra!“
Uttrycket, sannfärdigheten i hennes ton
måtte genast hafva slagit honom, ty han
öppnade åter dörren: “Kom tillbaka, Leopoldine
... jag vill höra dig!“
Men Leopoldine kom ej. Hon var träffad
i sitt hjertas heligaste känsla.
Ännu en gång ropade han med flämtande
röst: “Kom, Leopoldine, och jag vill anse det
som ett tecken till din oskuld!“
“I morgon“, svarade hon föga mindre
upprörd, “skola vi förklara oss!“ Och hon ilade
* bort.
På Richard måtte denna vägran gjort blott
ett intryck: den stadgade till full visshet hans
fattade öfvertygelse. Han såg i henne en qvinna,
Entlingen, III. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
