Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du förstår, Leopoldine, älskade, olyckliga
qvinna, att jag, din make, såg din älskare vid
dina fötter och hörde honom utandas de heta
lågorna af sin ursinniga kärlek, hörde dig
uttala dessa ord, som troligen framkallades af
den öfverhängande faran att se er förrådda:
’Lemna mig, res, res på ögonblicket — allt
är förbi!’
Jag såg icke mer, jag* hörde icke mer.
Henrika drog mig bort–––-
Och åter är det natt — denna natt, på
hvilken jag £ett dig för sista gången.
Jag hade redan tagit afsked af din bild,
denna bild, dig så lik. Då sprang på en gång
en häftig darrning genom mina lemmar: jag
hörde dina steg. Du kom och bad mig gå
ned. Jag vet knappt hvad jag sade, kanske
något hårdt ord, något som förrådde mina
tankar, ehuru det ej var min afsigt att då
förråda dem. Du blef förolämpad, och med en
ton, som hade hela sanningens styrka, sade
du: ’Richard, dessa ord skall du komma att
OlJ »
angra!
Ångestfullt qvarhållande den gnista af hopp,
som härvid tändes i min själ, ropade jag dig
tillbaka. Men ehuru jag är säker att. min röst
uppenbarade hela oordningen i mina tankar,
kom du ej. Jag ropade ur min själs djup:
’Kom tillbaka, och jag vill anse det som ett
tecken till din oskuld !’ Du stannade och
svarade: ’I morgon skola vi förklara oss!’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
