Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ju närmare tiden för det vigtiga mötet
nalkades, desto betrycktare blef jag. Jag
förekom mig ej sjelf så ovärdig som jag måste
synas för Richard: den osaliga hemligheten
hade ju legat förvarad i mitt eget bröst. Blott
en gång, en enda, hade läpparne brutit den
tro, de lofvat hedern.
Ändtligen stod urvisaren på 6.
Jag fattade min hatt. Jag for med
näsduken öfver pannan för att borttorka
ångestsvetten, som i stora droppar flöt deröfver.
Samvetet eger vapen, hvilka kunna komma den
modigaste att blekna.
Jag trädde öfver tröskeln, men gick åter
in och såg ännu en gång på klockan. Det
hjelpte ej — jag måst« framåt.
Slutligen stod jag utanför Richards dörr.
Jag var då så utmattad, att jag under en
lång stund saknade förmåga att klappa på ..
Nyckeln satt i. Men grafvens tystnad rådde
derinne.
Nu grep mig den gräsligaste fasa. Skulle
Richard..........? Hela min kropp skälfde.
Jag slog upp dörren ... Richard stod midt
på golfvet.
Jag hade velat knäböja och inför Herran
lägga hela mitt hjerta som offer, men jag fick
se Richards ansigte, och förfärelsens tyngd föll
åter öfver mitt bröst. Detta ansigte, som en gång
belystes af lyckans och kärlekens soldag, var nu
blekt och kallt som döden. Dessa läppar, som tu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
