Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sende gånger lett emot mig, krusades ej af
den minsta rörelse. Dessa ögon, förr så
vältaliga, syntes nu likt dimmiga speglar, hvilka
ej mer kunna upptaga någon bild. Det var
icke Richard — och ändå var det han.
Jag nalkades honom. Men jag kunde blott
få fram ett par halfbrutna meningar: “Jag svär
dig, vid min själ, att det i går var första
gången ...“
Med en befallande rörelse gaf han mig
tecken att tiga och ej komma närmare.
Der-efter yttrade han dessa ord, hvilka aldrig
upphört att ljuda i mina öron — de tillföras mig i
stormens åskor, i vågens brus, i lugnet, i
hvilan: “Wilhelm von U., jag unnar dig ej den
lyckan att dö i en ärlig kamp, — ej heller vill jag
emottaga döden af din hand. Men inför Guds
domstol stämmer jag dig till ansvar för det du
rånat och bestulit mig på allt... se här
frukten af ditt verk!“
Med blixtens snabbhet fattade han en
pistol, den ene af de två, som legat dolda under
duken på bordet, och innan jag hann kasta
mig öfver honom, hade han tryckt af.. alltför
säkert: han föll — och hans blod stänkte upp
på mig.
Georg ... min son ... hvad då fattade mig
känner jag ej. Ty nästan samtidigt med det
skott, som slutade Richards lif, brann ett
$nnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
