Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag ej alla dagar såg Nicolines ljufva anlete.
Blott så länge jag var hos henne, hade jag
fullkomlig ro: vid hennes ankomst flydde alla
mörka minnen, som eljest emellanåt ville
upprycka mig ur min saliga dröm och tvinga mig
att kasta mina blickar tillbaka i den fordna
svarta natten. Men jag hade nu blifvit
mörkrädd: jag ville hafva ljus dag, och jag flydde
till Nicoline.
Ofta träffades vi under hennes
promenader i den ensliga skogsparken, och jag vill ej
försöka måla för dig den hänryckning, som
bortförde allt förnuft, då jag först upptäckte
huru vid min ankomst hennes kind
bepurpra-des och hennes oroliga blickar sökte ett mål
att fästa sig vid, men, då de ej funno annat
än mig, blygt sänktes till jorden.
Längesedan hade jag förtrott henne, att
jag hört hennes samtal med väninnan och att
mitt djupa, varma deltagande i hennes sorger
kommit mig att mindre känna mina egna.
Hon hade besvarat mitt förtroende lika
öppet och omtalat, att då den person, som
begärt hennes hand, återkomme från en längre
resa, måste hon afgifva sitt svar, och för dess
följder var det som hennes tårar i början runno.
Men efter en tid gret hon ej mer, och jag
vågade tro att hennes tankar funnit ett annat
mål.
Jag hade hittills undvikit att tala med
henne om mina förhållanden i fäderneslandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
