Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deslös för de långa samtal, som jag nödgades
underhålla med den gamla frun.
Den, som har kärleken att tacka för sitt
lifs elände, har svårt att gifva med sig, då en
ny böjelse (vore det än efter aldrig så
många åratal) vill göra sin makt gällande. Man
bortslår med harm, med förvåning, nästan med
afsky blotta möjligheten af ett sådant fall: man
kan ej tänka sig omstörtningen af hela ens
varelse, utan att rysa tillbaka för denna makt,
som under smekande och berusande ord visar
på bojor, till hvilka man slutligen sjelfmant
framsträcker händerna,- då man saknar mod
att bortskjuta den nya blomsterverld, som vill
slå ut i hjertat.
Ack, detta mod hade redan länge saknats!
Den till salighet pånyttfödde böjde sina knän
för det himlaburna hoppet, som ville öppna
hans slutna sinnen för ljusets makt.
Hvad var nu jorden med dess lidanden?
Snart insåg jag att den vulkan, som
började sjuda inom mig, skulle blifva lika stark
som den, hvilken haft så förhärjande följder.
“Men,“ tänkte jag — och denna tanke bar till
mitt hjerta en ännu högre sällhet — “nu är
din kärlek ren: den kan ej medföra annat än
lycka, lycka åt den, som redan lidit så mycket,
att den Eviga Kärleken af förbannande velat
sända honom en af sina englar.“
I detta himmelska hopp invaggade jag mig
allt mer och mer. Jag kunde icke lefva, om
Enslingen. III. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
