Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser. Jag besvarade dem alla med denna enda
fråga: “Huru skulle jag kunna lefva utan henne?“
Jag begärde Nicolines hand af hennes
fostermor, hvilken, enär hon endast hade den
låga önskan att blifva qvitt sin skyddsling, gerna
lemnade sitt bifall, isynnerhet då jag uppgaf
mina förmögenhetsvilkor — ty äfven när jag
försakade Helgenäs, egde jag i mina kapitaler
medel till en riklig bergning.
Vi blefvo trolofvade. Och för en tid glömde
jag, att jag var på väg att begå ett verkligt
brott: jag visste ingenting mer än att hon var
min, hon, som jag för hvarje dag med allt
högre afguderi dyrkade.
Jag underrättade henne att jag, för att
ordna mina affärer och utse en liten vrå af
verlden, der vi ostördt kunde njuta vår stilla
lycka, för ett par månader måste skiljas ifrån
henne.
Hennes förtviflan vid skilsmässan stadgade
mitt beslut att icke göra den evig.
Jag hade längesedan, i en af vår kärleks
heligaste stunder, förtrott henne att vid mitt
lif häftade något mörkt, som hon aldrig finge
veta, och jag hade erhållit hennes löfte att ej
forska i detta mörker — o, ett sådant löfte
var ej svårt att erhålla, ty hennes tillit till
min heder var gränslös. Hon visste att mina
förhållanden icke tilläto mig att lefva ute i
verlden bland menniskorna, dem jag i alla fall
afskydde, och att följaktligen hennes lifs säll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
