Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het blefve inskränkt endast till den, som vi
skulle finna i våra hjertan och vårt hem. Och
tusen gånger sade hon att den vore henne nog.
Vi skildes under nya trohetslöften.
Jag ankom till Helgenäs, men min
nedslagenhet att veta det jag för sista gången
helsade det gamla herresätet såsom mitt, var
så djup och talande att den, efter hvad jag
sedermera hörde, antogs såsom en tydlig aning
att jag snart skulle sluta ett lif, hvilket varit
så rikt på motgångar.
Ignelius besvor mig på sina knän med de
varmaste böner, att jag skulle afstå från denna
plan, hvilken jag anförtrott ensamt åt honom.
Men jag var obeveklig. Jag sade honom, att
min kommande frid berodde på att aldrig mera
höra ljudet af ett namn, under hvilket jag
lidit så mycket. Jag sade honom äfven, att jag
funnit en qvinna, som jag omätligt älskade och
hvilken älskade mig nog högt tillbaka för att
vilja dela min sjelfvalda enslighet. Men på
hans fråga om jag ärnade beröfva mina barn
deras lagliga arf, gaf jag undvikande svar, ty
huru skulle jag vilja aftäcka det beslut, som
jag ännu icke* ville tillstå för mig sjelf! Blott
det yttrade jag (o, skall du, min son, förlåta
mig dessa ord): “Baron Wilhelm von TJ. ef-
terlemnar, då han dör, inga bröstarfvingar —
och Bernhard Letsler uppfostrar sina barn, om
han får några, icke till saknad af rang och
rikedom.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
