Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det egnar en redlig man (o, hade jag en gång
handlat så mot Richard): “Du har vunnit
en klenod, som olyckligtvis äfven jag
skattar högre än detta gamla herresäte ... jag
reser i morgon — vi återse hvarandra icke
mer!w
Efter ett varmt handslag åtskildes vi, och
våra vägar hafva sedan icke stött
tillsammans.
Så snart vattnet gick öppet, hade Ignelius
bestyrt om en båt, som skulle föra flyktingarne
öfver till norska landet.
Det var en stormig natt. Det var sista
gången jag såg Ignelius, sista gången jag såg
Helgenäs. Äfven dit hade straffdomen följt
mig: hade icke frestelsen stått der och väntat
för att med mig kämpa om min sista skatt...
På mina knän har jag tackat Gud för sin nåd.
Ännu en gång återvände vi hem.
Men jag kände ej mer någon ro. Jag hade
andats den svenska luften, och jag trifdes ej
i någon annan.
För att nedtysta och muta den oroliga
anden, som åter började grassera inom mig,
lemnade vi för alltid vårt lilla tjäll och drogo
från plats till plats i främmande land. Det
var endast i Tyskland som vi uppehöllo oss en
längre tid.
På så sätt hade småningom en sträcka af
år förflutit och mitt lynne allt mer och mer
fördystrats.
Entliny<n. III. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
