Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Som Gud behagar ... Dessa anteckningar
ha nära nog förvirrat mina sinnen, i det de
visat mig klart allt det, som hittills varit
dunkelt. Men om de än stegrat den redan förut
nog starka känsla, som band mig qvar här,
så ha de tillika i de bestämdaste drag visat
mig faran att ledas af endast passionen.“
En djup nedslagenhet röjdes nu i den
gamles anlete. Hans hjerta sved, då han tänkte
på sin unga fröken, och Ignelius, som hade
ett så vänligt hjerta för alla menniskor, var
nästan frestad att hata henne, hvilken stod
Elviras lycka i vägen. Ett ögonblick var han
frestad att förråda allt, men snart insåg han
att, om än detta för ögonblicket haft samma
verkan som att kasta en eldgnista i ett
krutfat, något varaktigt dermed likväl icke vunnes.
Tillhörde Georg Elvira i dag, skulle han i
morgon hemsökas af ångern. Så godt blefve
då, att han reste dit samvete och pligt kallade
honom, och vore det Guds vilja, skulle han i
alla fall styra det så, att den stackars
kaptenen med lättare sinne komme tillbaka.
“Bäste herr Ignelius,“ återtog Georg efter
ett par ögonblicks tystnad, “hvad gör tiden
till, om det är natt eller dag — följ mig nu
till det ställe, der intrycket af detta sista ämne
skall undanträngas af det enda, som bör
upptaga mig, medan jag ännu är qvar på
Helge-näs: låt mig se de rum, hvarest min arme far
lefde som en stackars botgörande eremit, me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
