Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan följderna af en infernalisk intrig
sönder-slet hans namn, och der han sedermera
vistades med min mor, då han icke kunde motstå
begäret efter en fläkt af hemmets luft.. Gud
i himlen, hvad han måtte hafva lidit!“
“Lidit“ — upprepade Ignelius, nu med
hela sin själ hos enslingen på Johannisskäret —
“heiT kapten, han marterades så... åh, det
är aldrig värdt att försöka en beskrifning
der-om! Men jag, hans tjenare, som så varmt
älskade honom, jag led också af att se den unge,
sköne och kraftfulle mannen förvissna till en
skugga, att se huru det bästa och ädlaste
hjer-ta krossades under tyngden af en oförtjent
vanära, den han ej kunde afskudda sig, att se
honom blöda af de tusen styng, som illviljan
riktade emot honom, och att slutligen nödgas
afhöra hans oåterkalleliga beslut att afsäga
sig ett stånd, det han, om ej en olycklig
ungdomsförvillelse dragit ett gränslöst elände
öf-ver honom, varit så värdig att uppbära, ett namn
med hvilket beröfvades honom det enda han
älskade: sitt gamla Helgenäs. Allt detta, min
bäste, käre, unge kapten, har kostat mig
otaliga tårar, och hvad det kostat honom, det
tänker jag att endast Gud vet..
“ ... och Johannisskäret,“ fulländade Georg,
“denna klippa, der han under de sista fjorton
åren framsläpat sitt lif! Men, Herran vare lof,
redan länge har hans själ haft frid. O, hvad
denna frid måtte smakat honom efter den änd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
