Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bommen föll sakta ned, nyckeln rasslade
och med lyktan i hand gick Ignelius förut att
visa vägen.
Hvilka mäktiga, tyngande, skakande
känslor grepo ej sonen, då han tog första steget
öfver tröskeln till dessa kamrar, hvilka inom
sina murar förvarade så många sorgliga
minnen! Dessa kamrar, der han sjelf som barn
lefvat, der den ömmaste mor omhuldat honom,
der hon gråtit otaliga heta tårar och med
ljufva ord sökt mildra dysterheten i den
älskade makens lynne, der hans fars tunga steg
genljudat, då han under sömnlösa nätter,
jagad af svartsjukans makter, vandrat af och
an, o, dessa stora allvarsamma kamrar
inne-höllo ett haf af erinringar! Det varändtligen
från dem han bibehöll minnet af den stormiga
natten, då han som barn såg de stora vågorna
slå omkring båten, hvilken sedan förde honom
bort från denna gamla hemska byggnad, der
hans mors helsa fick den första obotliga stöten.
Länge stod Georg stilla midtpå golfvet i
det yttre rummet, liksom rädd för åsynen af
hvarje föremål, som skulle draga honom
tillbaka i de flydda tiderna. Ändtligen blef han
starkare: hans blick irrade flyktigt från ena
till andra sidan, men då han kom i det inre
rummet och fick se sybordet och den lilla
hatten, då slog hans hjerta så, att bröstet ej
längre ville gifva det utrymme. Han ryckte
till sig denna hatt, som en gång burits ai hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
