Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt värde! Jag har kunnat älska tvänne
qvin-nor på en gång, så länge jag ej genom heliga
band var bunden vid någondera, men det
känner jag och vågar derpå min salighet, att den
af dem, som är högsinnad nog att våga
försöket med mig, skall i mig finna den ömmaste,
tacksammaste och trognaste make!“
Ett sorgset leende flög öfver
kommendörkaptenens läppar. “Och skall du äfven kunna
bli lycklig med hvilkendera af dem ödet
tilldelar dig? Du har ett rymligt hjerta.“
“Ej så rymligt som förr, herr
kommendörkapten! För ett par år sedan ansåg jag mig
aldrig kunna erfara någon verklig lycka utan
med Fanny. Nu deremot tror jag, att jag väl
med henne kan bli lycklig, ja jag bör bekänna
det jag anser för helt och hållet omöjligt att
blifva olycklig med en sådan qvinna som hon,
men derjemte gör jag äfven den bekännelsen,
att jag drömt mig en ännu högre sällhet, en
sällhet utan mått och utan gräns, och den skulle
jag ernå, om jag, ut^n att oroas af några
förebråelser, finge nedlägga mitt hjerta, min själ,
min tro, hela mitt lif för Elviras fötter — o,
förlåt, jag måste ändå en gång högt uttala
detta namn!“
“Ja, att börja med, Georg... jag tviflar
visst icke på att du med din eldnatur då skulle
känna lyckan ända till yrsel. Men det
ögonblicket, då man första gången sluter en
tillbedd qvinna i sina armar, går snart förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
