Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttrycka sig så, att ingen anledning uppstår
att betvifla dess renhet och varaktighet.“
“Emellertid, min son,“ inföll
kommendörkaptenen, “reser du utan afsked.“
“Utan afsked, utan att se henne, som jag
kanske aldrig mera får återse, huru skulle jag
förmå det — eller är det hennes vilja4?“
“Jag tror: hennes önskan. Naturligtvis är
detta ett ämne, hvaruti jag ingenting kan fråga,
men jag slutar dertill af den
omständigheten att hon icke kom till bordet i går afton
och ej heller synts till nu på morgonen.“
“Blott hon icke,“ stammade Georg, som
blifvit helt blek vid den åter fattade öfverty- •
gelsen att Elvira vore sjuk, att någonting
doldes för honom — “blott hon icke“ .. . Han blyg’
des att uttala sin fruktan.
“Hvad menar du, min gosse?“
“I går afton (men jag befann mig i ett
tillstånd att jag lätt kunde förvillas) förekom det
liksom ... liksom icke allt var som det borde
vara. Hon ... ack, herr kommendörkapten, haf
miskund med min ångest: jag har varit nog
galen att inbilla mig ... jag vågar ej säga mer:
herr kommendörkapten förstår mig?“
“Det gör jag, Georg! Men så illa skall du
icke tro det stå till med Elviras känslor, att
hon blir sjuk af sorg för det du, som icke får
eller bör vara något för henne, reser din väg!
Hon mådde verkligen icke rätt väl, och att
hon kom ned till tét, gissar jag skedde, eme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
