Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan hon ville betaga dig alla möjliga griller,
som kunde vara sårande för hennes
grannia-genhet. Nu på morgonen vet jag bestämdt att
hon är fullkomligt rask, men hon qvarblifver
ändå på sitt rum, för att bespara er bägge
förlägenheten vid afskedet.“
Denna förklaring, låugt ifrån att
tillfredsställa Georg, göt olja på elden.
Han insåg ganska väl att
kommendörkaptenen undvikit sanningen, men han förstod och
billigade äfven den naturliga känsla, hvilken
föranledt fadern att bevara sin dotters
hemlighet, den icke ens Ignelius, husets gamle tjenare,
velat förråda.
Djupt suckande vände han sig åter till
sina kappsäckar, i det han mer för sig sjelf än
till kommendörkaptenen yttrade: “Jag gör väl
bäst i att ge mig af då så fort som möjligt!“
“Hur snart vill du ha hästarne förspända,
min käre Georg?“
“Om två timmar, herr kommendörkapten!“
“Rätt så, min gosse ... Om en timma vänta
jag och Ignelius dig till frukost.“
Kommendörkaptenen tillslöt dörren.
“Och jag måste resa utan att se henne...
ja, så godt var det — jag får åtminstone då
någon smula förnuft i behåll!“
Ett par timmar sednare hade Georg lem-
aat Helgenäs bakom sig.............
I Elviras sängkammare voro långgardinerna
ännu till hälften hopdragna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
