Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt barn? Sade du icke sjelf nyss, att du
ännu i går kunnat..
uO, pappa, tala ej derom!“ Hon böjde
sig djupare ned till sin far. “Det är ju blott
hans glödande passion som drager honom till
mig: så snart förnuftet får råda, återvänder
han till henne. Han vet att han endast med
henne kan bli lycklig!“ Elvira hade ej förut
egt tårar i sin smärta — nu fann hon dem.
“Gråt ut, min älskade dotter, och var nöjd
med den vissheten att du utgör din fars högsta
lycka!“
“Ja,“ stammade Elvira, “må det vara sista
gången jag begråter honom! Jag häpnar sjelf
öfver min oerhörda svaghet, men vänta blott
en liten tid, pappa — och det skall bli lugnt!“
“Hvad menar du nu ... o, barn, du kan
väl icke hysa den önskan att lemna mig?“
“Nej, pappa, det gör jag visst icke! När
jag ej dött under utbrotten af dessa
vansinniga stunders qval, så blir det icke min lott
att långsamt dö af trånsjuka.“
ömt kysste kommendörkaptenen den
älskade dotterns panna
En vacker jungfrulig rörelse hade jemnat
hennes förstörda anletsdrag, en renad låga
flammade i hennes svarta öga och hela hennes
väsende höjdes vid denna andens lyftning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
