Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de! Du har varit på en väg långt ifrån god,
men du har återkommit, innan du förlorade dig
sjelf, och det är något, hvarför vi aldrig nog
kunna prisa och lofva Gud. Om Georg sä
blifvit din, skulle du aldrig erfarit någon lycka.“
“Nej, den hade då varit alltför mycket
förbittrad. Nu får Fanny honom tillbaka: det
är jag som afstått honom —jag, pappa!“ Och
Elviras bröst häfdes af en suck, hvars djup
och bitterhet lät ana hvad detta jag kostade
henne.
Kommendörkaptenen var långt ifrån att
gifva minsta vink om det, som mellan honom
och Georg blifvit taladt och antaget för den
händelsen, att denne ännu en gång finge
korgen af Fanny. Och för att betaga Elvira allt
hopp, ifall det ännu omedvetet lefde i hennes
hjerta, sade han: “Det är äfven lugnande för
dig, mitt barn, att veta det han nu helt och
hållet följer sin egen vilja. 1 går afton läste
han de papper, som hans far lemnat honom.
Af dem lärde han känna de hemliga
förhållanden, som fästa honom vid vårt hus, lärde
känna att du kunnat återgifva honom sina
förfäders stamgods, och likväl hade han mod att
följa pligtens röst.“
Elviras snöbleka kind lågade genast upp.
“Är detta säkert pappa — visste han allt och
försmådde mig ändå?“
“Hvarför nyttjar du detta sårande ord,
♦
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
