Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lita på att inte bli igenkänd: ingen anade
Luk-tare-Kalle i den skepelsen — men se,
Luktare-Kalle var man för att lura hela följet!“
“Nog vet jag att du har oskattbara
för-tjenster, men för tillfället kan du gerna lemna
dem å sido: de skola i sin tid icke bli
obe-lönta .... Till saken!“
“Nå, som sagdt, i qvällningen trädde jag
dristigt på och steg in i Rasmussons stuga.
Rasmusson sjelf satt vid spisen och spingade
stickor. Jag begärde qvarter och fick en soffa
i stugan,, der jag genast kastade mig ikull,
under det jag af sju attan lade ut om väglag
och trötthet.“ :
“Vidare, vidare!“
“Jo, vidare plockade de sig till sängs en
efter annan, och snart hörde jag Rasmusson
sofva så tungt och godt som om han aldrig
mer tänkt på att frakta smugelgods. Sjelf
var jag, förstår löjtnanten, efter så’nt
strap-serande lite slankig, och jag blundade redan
med venstra ögat, då jag fick lif i hvar lem,
fastän jag, väl förståendes, sof så att
stugan knakade i knut ar ne vid de snarkningar,
jag .’drog. Det som satte lif i mig, var
fra-standet af en häst..
“Skynda dig då!“ mumlade löjtnanten.
“Åhå, min gode herr löjnant,“ utlät sig
Luktare-Kalle med den lilla förtrolighet, som
gemensamma affärer vanligen ingifva, ‘«det är
inte ^nyttigt för herr löjtnantens skådor att ta
Enslingen. III. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
