Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten. Och på sin fråga efter denne, fick
Hol-mer, ehuru i förtäckta ord, veta nog för att
känna sitt mod växa sju procent, och det växte
sju procent till, då han vid inträdet i
hvardags-stugan fann Luktare-Kalle sittande i godan ro
med benen i kors framför kakelugnen,
sysselsatt att lappa en tröja, och Olaus, hans
kamrat, stående vid boddisken i färd med en rulle
bladtobak.1
Sedan Holmer helsat och frågat efter
värdinnan, som för tillfället icke var hemma, tog
äfven han plats vid kakelugnen och började
språka an jaktkarlarne, hvilka sågo mäkta
nedslagna ut.
“Nå, Kalle, tack för sist! Du hade en annan
min på dig då... Jag beklagar att en så stor
olycka händt vår hederlige löjtnant!“
“I förgår, ja“ — svarade Kalle, som
låtsade sig ej ha hört den sista anspelningen —
“då hade också herr patron på sig en annan
min, och om jag finge vara så näsvis och säga
min tanke, så skulle jag komma fram med en
liknelse...“
“Var så god. min vän, genera dig ej! Du
menar icke något ondt.“
“Nej, bevars, herr patron, det vore dålig
lön för all traktat jag fått på Strand!“
“Seså, din krabat, hvad är det du vill fram
med?“
“Jo, att herr patron i förgår ackurat såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
