Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Och jag hoppas,“ tog Kalle Uti med väl
spelad förtrytelse, “att ingen utspridt något
sådant «i.. Men jag skall väl ändå höra åt om
han vill se patron.“
Kalle gick och återkom snart med det
svaret att löjtnanten fann besöket så
vänskaps-fullt af patronen, att han ej kunde neka att
taga emot honom.
“Jo, jag är man att lura dem!“ sade
Hol-mer till sig sjelf, i det han, förnöjdt strykande
sig om hakan, på tå följde Kalle till
sjukrummet.
Herr Ture hade nu öfver pannan en bred
bindel, hvilken såsom infattning åt det gula
ögonlocket, skråmorna och blåmärket gaf
honom ett högst betänkligt utseende. Han låg
utsträckt raklång och orörlig i sängen och
syntes med yttersta möda kunna göra en liten
vridning på hufvudet till tecken att han kände
igen och helsade sin gode vän.
Patron. Holmer blef vid herr Tures åsyn
så bestört .att han, trots förtjusningen att se
sina mest svindlande förhoppningar
öfverträffa-de, i första ögonblicket förlorade sitt vanliga
ordförråd.
“Stig närmare, herr patrou!“ yttrade
jaktlöjtnanten med svag röst. “Det var
hederligt att., åh, de bofvarne — jag orkar ej
mer ... “
“Gud fördömme dem!“ sade Holmer
skenheligt, medan han i sitt hjerta välsignade dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
