Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värdiga män, som velat hämna sig på den
hatade tjenstemannen. “Gud fördömme de
uslin-garne! Min bäste herr löjtnant, jag är så rörd
och så häpen att jag ej kan uttala min harm.“
“Tack, tack! Hade vi lefvat på den gamla
goda foten ... hå, mitt bröst... mitt hufvud,
mina ögon ... Jag hoppas åtminstone att den
ömsinta mamsell Fanny icke belett mitt
missöde?“
“Nej, bättre är hon uppfödd, herr löjtnant!
Då hon fick höra olyckan, utbrast hon: ’Min
gud, pappa, jag får icke en blund i mina ögon
denna natt! Den stackars j akti öj nan ten — visst
var han sträng emot oss, men det var i laglig
rättvisa, den ingen kan förtänka honom.“
“Sade hon verkligen så?“ utbrast Gran
något för häftigt. Men straxt derpå tilläde han
långsamt: “O, hvad jag lider... Denna flicka
...ja, herr patron, om jag ännu egde minsta
skymt af hopp ... Men jag vet icke hvad jag
säger!“
Holmer, som fruktade att råka illa ut, ifall
något vidare blef taladt i detta ämne, och
dessutom icke behöfde mera visshet än han redan
vunnit, tog nu afsked, föregifvande att han ej
längre tordes falla löjtnanten besvärlig.
“Kom snart tillbaka!“ bad herr Ture. “Jag
lär väl icke slippa med mindre än ett par
veckors karantän.“
“Det skall jag visst, min bäste herr löjt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
