Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Han har inte hört båten än. Men han
gör inte långt emellan hvart tittande ner,
det slår jag mig i backen på’“ förklarade Sven.
“Kors, skymtar han inte fram der bakom
la’gården?“ inföll Berndt, som tyckte sig se
skuggan af en menniska.
“Så’na galna ögon du har .. der kommer ju
patron springande rätt nedför trappan!“
Fanny hade redan hoppat upp, och
uppmärksam på Berndts ord, anande en fara från
hvarje utskjutande vinkel af de långa
byggnaderna, ilade hon utan ett ögonblicks
besinning framåt gården, sprang förbi sin far, åt
hvilken hon gjorde ett tecken till tystnad, och
stod inom några sekunder vid ladugården.
Men intet spår af meuniskor syntes. Hon
undersökte med envis ihärdighet platsen rundt
omkring. Allt var tyst som i grafven.
Hon flög tillbaka.
Men när ljudet af Fannys steg bortdött,
undansköts sakta den lucka, som ofvan ena
ladugårdsväggen ledde upp till höskullen, och
en kropp, hvars rörelse voro smidigare än sjelfva
ålens, gled med beundransvärd ohörbarhet ut
genom luckan.
Nedkommen på backen, lyssnade den
spionerande Luktar-Kalle i nedhukad ställning
bortåt bryggan, hvarefter han på händer och fötter
kröp långs väggen och försvann emellan de
slingrande bergklintarne, tills han slutligen
kilade in i en klyfta, der han närmade sig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
