Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor sten, bakom bvilken någon annan befann
sig så orörlig som sjelfva stenen.
“Herr löjtnant,“ hviskade Kalle, “det var
de! Mamsell Fanny, som har f-n till
väderkorn, hade så när spanat opp mig — det är
just hon som varit ute och hämtat godset “
“Skönt, skönt!“ sade jaktlöjtnanten lika
sakta. “Hvart bar det hän?“
“Jag tordes inte dröja så länge, att jag
fick sigte på det, men jag tyckte att
sjöbod-dörrn knarrade. Och så tänkte jag: ’nu vet
du nog!’“
“Du gjorde klokt.“
“Hur mycket tror herr löjtnanten kan falla
på min partage?“
“Det är omöjligt att bestämma, men det
är säkert att du aldrig gjort maken till lycka,
och det bidar innan ett sådant kap åter
springer oss i famn .. Ts .. det går!“
Och orörliga som klipporna lågo
jaktlöjtnanten och hans tjensteande hopkrupna.
Röster och steg närmade sig.
“Du är alldeles kolrig i qväll, min fiicka!“
hördes Holmer säga. “Hur många gånger
skall jag försäkra dig, att den sönderpiskade
nidingen icke kan röra en lem, se’n då krångla
sig uppför väggen till höskullen ... Ha ha ha,
jag strök dem om skägget, jag! Jag är en
man, som vet hvad jag gör: herr Ture är, min
själ, icke den förste räf jag lurat!“
(“Din helvetes padda, du skall pösa lagom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
