Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Fanny gick fram och åter i sitt rum,
oupphörligt lyssnande utåt gården, både med
längtan och fruktan motseende det ögonblick, då
Rasmusson skulle komma.
Aldrig i sitt lif hade hon erfarit en sådan
oro som under denna afton. Hennes tankar
hade icke rum ens för Georg* så lifligt än lians
bild för några timmar sedan blifvit framkallad
genom det samtal, som hon på Johannisskäret
haft med hans far. Det var idel mörka bilder
sora hennes inbillning nu framkallade.
Klockan blef 10 och en qvart deröfver.
Hela husets tjenande personal, med undantag
af de invigde, hade redan gått till sängs, och
ännu hördes ej Rasmusson af.
Först då det led till half 11 förnams
ändt-ligen ljudet af släpande hjul. Fanny flög till
bodkammaren och väckte sin far.
“Nå, ser du nu om jag ej sagt sant: ifall
jaktlöjtnanten tänkt att följa mig, så hade han
kanske väntat tills nu?“
“Söta pappa, skynda med packningen, så
att Rasmusson fort kommer af!“
“Ja ja, så mycket vet jag förut... och gå
nu lugnt och lägg dig — jag fraktar mig godt
sjelf!“
Holmer hastade nedför trappan och
hel-sade Rasmusson välkommen ....
Tätt efter forbondens åkdon hade
emellertid jaktlöjtnanten och Luktare-Kalle smugit
sig tillbaka till sitt förra gömställe. Men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
