Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyngden af sin ångest. “Jag kan ej rädda
oss!“
“Obarmhertiga“ utbrast han nu, helt och
hållet vikande för sin vilda kärleks okufliga
begär, “jag har aldrig förr vågat tala till dig
om mina känslor, men nu gör jag det: nu
trotsar jag dina kalla blickar, dina kalla ord! Du
måste ju kunna se, att jag söker ditt väl, att
jag älskar dig öfver allt på jorden, då jag för
din skull vill åtaga mig det nästan omöjliga,
att stilla de bandhundar, som ligga derute
- och vänta på rof! Jag är icke hämdlysten ...
jag älskar, jag kunde dö för dig: jag frågar
ej efter din förmögenhet, jag vill blott ha dig
..dig!“ Han böjde sig allt närmare ned emot
henne.1 j
Då vägde Fanny ej mer på vinsten eller
förlusten genom sin tystnad: hon uppgaf ett
rop, som trängde genom hela huset och
uppväckte dess personal.
I samma ögonblick öppnade jaktlöjtnanten
dörren-och utstötte en hvissling så» hög och
gäll, att icke ljudet från en jägarpipa kunde
höras mera klart. • / . . !>
“Vansinniga, du får väl tid att ångra dig!“
var hans sista ord. Och nu ej kännande
någon kroppslig smärta, rusade han utför
trappan, nedåt gården och slog handen i fordonet
så att det skramlade nära nog så häftigt som
Holmers tänder. “I kongl. maj:ts och kronans
namn gör jag beslag på både gods och for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
